Mitt 2010 !

Det gångna året har verkligen varit en bergodalbana! upp o ner gångar!
En kortsammanfattning av det :)

I januari får jag veta att jag är gravid med mitt andra barn, vilken chock!
4e månaden redan o ja fatta ingenting.
Jobba som bara den, älska mitt jobb.
i maj tvingas jag sluta på jobbet, hade kämpat ett bra tag då. Kunde knappt gå, hade stora problem med att andas. Den 6e juni blir jag tvingad till akuten för ja inte kunde andas, kämpa emot in i det sista. Får beskedet att jag har flera proppar i min ena lunga. Kändes som mitt liv rasa totalt. Blev inlagd på sjukan i 2 veckor. Har aldrig längtat hem så mycke i mitt liv. Ett kallt rum o nada o göra. Syrgas o sprutor blev mitt liv. Dödsångesten va total. Att verkligen inse att jag kanske aldrig skulle få se min älskade tös växa upp eller barnet i magen. Det sjukaste jag varit med om. När jag väl hade permis levde jag varje dag som om den va den sista. Gjorde allt med ejmie, allt som hon ville. Att hålla henne i mina armar då va kärleken total.Kämparglöden va total!

Förlossningsdagen va nära. Det va bestämt att jag skulle åka ambulans till Malmö KK direkt när jag börja känna nåt MEN tillslut träffa jag en vettig läkare som bestämde att han skulle lägga in mig. Inlagd IGEN, denna gången dock i malmö. Nu kröp döden runt hörnet. Dom valde att sätta igång mig. 17 minuter tog det för älskade Milian att komma ut. Fy faan va dom körde fort i koridorerna :) Blod överallt. Tänkte när han väl va ute, underbara barn va fin du är, tack för jag iaf fick se dig. Skaka o skaka o läkarna gjorde allt för att stoppa blödningen. Titta upp o såg hur vit ola va i huvet, helt rädd. Det va då jag tänkte faaan heller jag ska ge upp, har 2 underbara barn som jag ska se växa upp. Kämpa gjorde jag o jag tacka läkarna än idag för att jag lever!
Im Alive :)
Hann hem till Ejmies födelsedag, hon fick träffa sin lillebror! Syskonkärlek! <3
Ejmie är så snäll till Milian.
Mitt liv är helt maagiskt. Har turen att jag lever.!
Nu några månader senare njuter jag varje dag, har känningar på andningen men det ska inte stoppa mig!
Fullt upp har vi här varje dag, full rulle! Som säkert hos alla andra så är ingen dag sig lik. Upp o ner så klart.
Det bästa med 2010 jag överlevde o jag fick min kille o jag fick va med ejmie! Min familj <3

Vill passa på att tacka alla som har ställt upp o verkligen funnits där för mej i detta. Dom få som inte va där, tack till er med. Vad vore jag utan er! Kärlek!

Så med min energi o min kämpareglöd tar vi ett nytt tag o hoppar in i ett underbart o maaagiskt 2011!
Låt oss göra det underbart!
PUSSS